Att lämna bort sitt barn

Inatt drömde jag att Alva hade sovit hos sin mormor och när hon kom för att lämna henne dagen efter så hade hon lärt sig krypa. Jag skrek "men gud, hon kan ju krypa!" "Ja", svarade mamma. "Det var ju bara att visa henne hur man gör så lärde hon sig"
Okej, just så är det ju inte i verkligheten. Men usch, det var ingen rolig dröm. Tänk om jag skulle missa nåt i hennes utveckling.. Jag vill ju såklart vara med när hon tar sina första steg, när hon kryper, sitter, står för första gången. Jag vill inte missa nåt!

Hm, kan det vara så att jag känner lite oro inför fredan? Att jag ska lämna bort henne en hel natt.. Det är ju inte det att hon inte kommer ha det bra. Tro mig, hon kommer få uppmärksamhet varje sekund. Men det är just det att JAG inte kommer vara med henne..
Men jag vet att det är bra att lämna bort sitt barn ibland, både för en själv och barnet. Barnet måste ju vänja sig vid andra än sin mamma och pappa. Plus att man som mamma och pappa måste kunna lita på att det finns andra än bara vi som kan ta hand om vårt barn.

Nu är ju Alva bara 5 månader och jag tycker inte att det är nån brådska att lämna bort henne vid denna ålder. Det blir väl mer när hon blir äldre.
Men ja, det ska bli intressant och se hur man känner efter den barnfria kvällen/natten/morgonen.

Kommentarer
Postat av: Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa

Det var tydligen det hehe dröjer nog inte länge innan han sitter utan stöd :)



Håller med dig i resonemanget om att lämna bort barnet. Vide har sovit hos Farmor och farfar två gåner under sitt fem månader långa liv och det har gått jättebra ;)

2010-11-18 @ 15:10:48
URL: http://kristinsandgren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0